Författare: arbetslosmenintehopplos

Jag är en 29 år gammal man som bor i Sverige. Jag bloggar på den här bloggen om lite allt möjligt. Läs på bloggen om Du vill veta mer om mig. Lär känna mig genom mina blogginlägg.

Att minimera antalet på sina egna ägodelar för att bli mer fri

Här är en dokumentär som handlar om hur man kan ändra sitt sätt att tänka och ändra sitt sätt att leva på, så att man blir nöjd med ett betydligt mindre antal ägodelar i sitt liv. Den här dokumentären, på YouTube, (på engelska) kan jag personligen varmt rekommendera:

Efter ca sex års tystnad på den här hemsidan/bloggen…nu är jag äntligen aktiv igen med skrivandet.

Det är mycket som har skett sedan den 1 april 2020 då jag senast publicerade ett blogginlägg på den här bloggen. En ”Plandemic” (Planned Pandemic) skedde och jag och andra sanningssägare stred och kämpade emot Medical Apartheid och kämpade för allas våra demokratiska friheter och rättigheter. Jag är väldigt tacksam över att jag befann mig i just Sverige då Plandemin – Den planerade pandemin som var planerad av World Economic Forum – skedde över flera år. Tänk att så många människor världen över blev livrädda för en papperstiger! Var det möjligtvis på grund av den massiva och konstant närvarande skrämselspropagandan – på TV, på radio, i tidningar och på hela internet – som det var möjligt att hjärntvätta hundratals miljoner människor världen över så att alla dessa människor helt plötsligt började acceptera fascism och kraftigt inskränkta demokratiska friheter och rättigheter??!!

I maj 2022 – när den största och värsta delen av Corona-hetsen hade lagt sig och gränsen mellan Norge och Sverige var öppen igen – då började jag att söka jobb i Norge. Efter flera resor fram och tillbaka mellan Norge och Sverige så fick jag äntligen mitt norska bankkonto aktiverat i slutet av januari 2023. Jag började att jobba genom att utföra mitt första arbetspass på Foodora i Norge den 31 januari 2023. Jag har varit med om och gått igenom en ganska lång och stormig resa här i Norge, om jag ska uttrycka det milt. Men mitt liv är nu idag mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig för sex år sedan. Jag har just nu inte fast jobb, men jag kämpar för att få fast jobb här i Norge. Jag sitter i samma båt som hundratusentals andra människor i Norge som också de inte har fast jobb just nu. Jag har skaffat mig kanske ett hundratal vänner här i Norge på snart fyra års tid. Det är ju en stor framgång i sig självt! Och de vännerna har jag fått eftersom jag var schysst emot dem och visade omsorg om dem redan före att jag blev vän med dem. Och nu så kan jag glädja mig mycket över att mina vänner som jag har – att de hjälper mig på olika sätt. Alla behöver en flock med hjälpsamma vänner för att överleva. Och en sådan flock har jag idag. Jag hjälper dem och de hjälper mig. De delar med sig till mig och jag delar med mig till dem. Så som det bör och skall vara. För ingen klarar att leva ut sitt livsuppdrag helt på egen hand. Inte ens Yahshua (Jesus) kunde göra allting själv. Även om han hade Fadern till hjälp så behövde han också hjälp av sina lärjungar för att leva ut sitt livsuppdrag. Inte bara de närmaste tolv utan alla hans lärjungar. Både kvinnor och män. Både pojkar och flickor. Återigen – ingen kan klara av att göra allting själv. Det är mycket lättare för mig att göra olika framsteg nu eftersom jag har en hjälpsam flock bestående av vänner. Det är mycket lättare för mig att överleva nu eftersom jag har en hjälpsam flock bestående av vänner.

Jag längtar efter ett enkelt liv tillsammans med jordnära människor.

Just nu lever jag ett liv som inte är den sortens liv som jag vill leva. Jag längtar efter att få leva ett liv i enkelhet tillsammans med andra människor som också de söker efter att leva ett betydligt enklare liv. Tänker att det bästa vore att var och en i en sådan gemenskap har alla sina personliga ägodelar i EN stor (eller liten) ryggsäck. Tänk vilken frihet det skulle vara. Var och en skulle ha få ägodelar att hålla reda på och dessutom så skulle alla tillsammans kunna flyga, åka bil, resa med båt, åka tåg, åka buss eller vandra och i alla lägen så skulle alla ha hela sina bohag med sig. Återigen – tänk vilken frihet.

Jag är ingen digital nomad, men jag blir väldigt inspirerad av olika människor som är digitala nomader. För min egen del så har jag en längtan till att ta steget och bli en digital nomad. Dåligt självförtroende, rädsla för att misslyckas samt det faktum att jag inte känner någon digital nomad som jag skulle kunna leva nomadlivet tillsammans med – det här gör att jag inte vågar ta steget. Och just det ja, jag vet inte heller vad jag skulle kunna arbeta med som digital nomad. Tråkigt att man inte redan har en massa olika kunskaper och färdigheter inom IT (Information Technology). Det hade ju varit riktigt bra om jag hade haft sådana kunskaper redan nu. Jag får se om jag kan börja lära mig någonting inom IT från och med nu. IT-kunskaper kan man väl inte skaffa sig för mycket av i dessa ”digitala tider”. Det finns ju ett ordpråk som lyder så här: ”Bättre sent än aldrig”. Tänker att det är bättre att jag lär mig åtminstone någonting inom IT – och blir riktigt duktig på det – än att jag inte lär mig mer än det som jag redan kan.